Var somsakt till nykarleby en sväng igår och där var det inte speciellt myki människor, men hade ändå ganska skoj. Tänk att juthbackamarknaden är slut för iår, Varför går tiden så snabbt?
Hela nian gick så snabbt.. vi fick sommarlov allt för tidigt och sommarlovet hade knappt börjat när skolan satte igång igen. Men sommaren 2012 kan jag nog ändå säga att blev till den bästa sommaren, hittils i mitt liv!
Känns som om jag fått många nya bekantskaper och trevliga minnen från alla fester!
Angående gymnasiestarten så kan jag nämna att jag verkligen känner mig.. felplacerad, det känns som om jag är på heeelt fel ställe och det känns som om jag bara åker till skolan, utan att ha den minsta aning om Varför jag är där jag just är; i gymnasiet. Alla som frågar mig hur det går i gymnasiet, så säger jag bara " he gaar no bra " och drar på ett stort flin även om jag inombords bara kokar och är besviken på mig själv eftersom jag inte vågade ta steget att eventuellt klara mig utan mina vänner här och flytta till vasa och börja på frisörlinjen, för det är där som jag skulle kunna tänka mig att vara just nu.
Jag känner mig så tom, liksom ett tomrum som jag på något sätt måste få fyllt med saker. Saker som gör mig glad, på samma gång som det skulle ge mig en bra utbildning. och oj vad jag skriver konstigt nu, men vafan.
Visst gillar jag i stort sett alla mina klasskompisar, men jag Vill ju förfaan inte gå i gymnasiet.. Jag ser ingen mening med att slösa bort ett helt år vid ett ställe som jag egentligen inte vill ha ett skit med att göra. Ändå är jag där! Men vi har ännu inte börjat på allvar, som jag skrivit förr så har jag en ganska chill första period och ett rent ut sakt helvete kommer emot efter första perioden. Jag är gråtfärdig och har ångest till tusen. Men samtidigt när jag tillsist valde att välja gymnasiet, kom jag och studiehandledaren fram till att jag kan gå första året i gymnasiet och sen eventuellt välja in till en ny skola om jag inte riktigt känner mig rätt placerad här.
men jag vet inte hur jag ska stå ut, Ett helt år, 6 perioder i en skola som jag inte trivs i! Eller trivs gör jag väl kanske litegrann, men inte så mycket så att jag är taggad att fortsätta osv.
Jag har enormt stöd från mina föräldrar. De stöttar mig och säger alltid " Om e int känns bra i gymnasiet, så ere bara ti slut åså komber vi på en bra lösning ", detta känns tryggt i mina öron. Förstår inte hur jag skulle klara av Livet utan mina föräldrar.
Jag vet inget längre. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag borde ju inte gå i en skola som gör att jag mår dåligt, men samtidigt Var skulle jag börja om jag avslutade studierna i gymnasiet....
Nu vet jag inte om jag bara har en otroligt skit dag och en känslovåg som måste få komma ur kroppen. Men jag ville få ut en del av detta.
Livet är inte lätt, speciellt inte då livet är svårt. " he e it lätt tå he e svårt" .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar